Startsida / Inlägg

Färg

av Malin Wollin

Det sista målaren sa när han åkte hem var detta:

”I morgon klockan sju kommer vi hit och målar”

För det första: Vad för slags förtäckt hot, minus förtäckt, är detta? Vi går upp klockan 9:30, då passar det för oss. Jag kan inte minnas att offerten angav ”Onödigt lidande”.

För det andra: Vilken färg är det tänkt att de ska blaska på? Vi har inte valt kulör. Nu är jag jätterädd att jag ska vakna klockan klockan tio och finna huset bubbelgumsrosa.

Jag har valt ut färg nu som jag hoppas ska nå målarna innan de doppar penslarna i något vi inte kommit överens om. När jag säger att jag har valt färg menar jag ”vi”. (HAHAHA och med ”vi” menar jag jag)

Våra fina grannar Emma och Tobias har målat sitt hus mörkt grått. Jag sprang bort med ett färgprov för att jämföra. Man vill ju ogärna härmas. Och med ogärna menar jag för i helvete inte.

Tobias öppnade i kalsonger och ursäktade sig. Först två timmar senare skulle det slå mig att de kanske hade vuxenroligt när jag knackade på. Där stod jag med min mellangrå planka och pratade strunt.

Ja, de får stå ut helt enkelt.

Det visade sig att jag hade valt nästan exakt samma nyans. Men det är som det ska vara, grannar ska följas åt på livets väg. Vi ska byta bil samtidigt, vi ska tapetsera fondvägg när vi varit på parmiddag hos varandra.

Så här ska det vara, för att vara exakt:

Man kommer hem till grannarna och ser att de har gjort om hallen. Man blir missunnsam, varför ska de ha en så fin och ljus och fräsch hall? Varför ska vi ha vår fula tråkiga grushall? Några timmar senare tackar man för jättegod mat, kramas med värdparet och går hem. Man säger ingenting rakt ut men framför en repris av Seinfeldt börjar man prata svävande om vilka behov man har i en hall egentligen och hur man skulle kunna göra för att det skulle bli jättebra, alltså verkligen JÄTTEBRA. ”Mhm” säger mannen, som lika gärna skulle kunna vara kvinnan i förhållandet, HAHAHAHA not.

Man går och lägger sig. Man grämer sig fortfarande. Det var väl själva fan också vilken fin hall de hade. Man lägger fram ett konkret förslag och försöker få det att låta som om det var mannens idé, kvinnor kan sådant. Mannen läser en tidskrift för män som handlar om vetenskap eller historia, aldrig mode. Han låter fortfarande Mhm.

Sedan ligger man med honom och dagen efter visslar han och sedan åker man till Ikea.

Klart.