vilket är den något häftigare förkortningen för det något töntigare namnet Guldfågeln arena.

Vi sa Adjö till The Ark.

Joachim spelade 5-1 mot Gefle och körde glad som Hällevikslaxen hem till Kalmar. Stackars Joachim som har långt även till hemmamatcherna. Sa jag stackars Joachim? HAHAHAHAHA.

Barnen sov över hos mormor och morfar tre mil norr om stan. Mamma ringer klockan 21 och frågar var nappen är.

Oups.

Utan napp ingen insomning. Det vet vi eftersom han aldrig har somnat utan napp.

Mamma låter återhållsamt sur som bara en mamma kan. ”Jaja” säger hon och så lägger vi på.

Klockan tre på natten ringer telefonen. Jag väcker Joachim och tänker att nu är någon död.

Det är mamma som säger att nu kör hon in till stan för att hämta napp, kan vi lägga ut på trappan tack.

Oups.

Jo, han somnade klockan 22:30 men nu har han vaknat och låter sig inte sövas på nytt.

När mamma svänger in på vår gata hoppar jag in i bilen iklädd Joachims morgonrock och rena trosor i näven.

”Jag följer med”

När vi kommer tillbaka till gården har han självklart somnat om.

Jag hör pappa mumla något till mamma i sovrummet. Det där med återhållsamt sur är inte riktigt pappas favoritgren.

I morse lät han deklarera att han minsann ska ringa var femte minut hela natten för att vi ska få se hur det är att inte få sova.

Två problem med detta: 1. Det blir en väldigt jobbig natt för pappa också samt 2. Vi stänger av ljudet på telefonen och så är det bara pappa som sitter vaken hela natten där han straffringer hemma på gården.

Eventuellt kom pappa över sig själv tre minuter senare.