Jag gick upp klockan 6:55.

Jag duschade och gjorde mig så söt som det är möjligt klockan sju på morgonen. #shrek

Jag åt bara en deciliter naturell yoghurt eftersom det inte fanns mer.

Vi lämnade alla barnen tillsammans. Först vinkade fyra personer av Lasse på hans nya dagis. Sedan följde Joachim och jag tjejerna över till skolan. Eftersom vi är lagom bra föräldrar så hade vi absolut ingen aning om vilka fritids barnen ska gå på så vi kastade in dem lite på en höft. Som att plocka upp en groda på baksidan av huset och sedan släppa ner den på framsidan, nog hittar grodan dit den ska ändå?

Joachim körde till sitt jobb. Jag gick hem.

I åtta veckor har vi tryckt in oss här eller i bilarna eller i en stuga i någon fiskeby som har slutat med -vik varje gång. Spotify, P1, köksfläkten, barnen, gap från källaren, smäll i dörrar, HON NÖP MIG I KINDEN, Lassegråt, Nickelodeon på volym 42 eftersom någon dammsuger. Som en stor hög fet geggamoja av ljudligt ljud.

Och plötsligt är huset tomt. Hör ni hur tyst det var?

Det kändes inte hälften så bra som jag trodde att det skulle kännas men det var okej.

Jag har fått så mycket gjort, jag har varit duktig.

Jag åt inte pasta framför Hem till gården.

Jag åt istället pasta framför Top Model New Zeeland.

Eller, egentligen var det inte pasta, det var pyttipanna, halloumi, stekta ägg och broccoli. Det äter nog inte toppmodellerna i Nya Zeeland.

Jag cyklade in till stan och köpte en almanacka. När jag cyklade hem hamnade jag mitt i ösregnet och det var ljuvligt.

Nu har vi precis ätit önskemat, pasta och sojakorv med kokt broccoli.

Fem tvättar väntar på att bli vikta och inlagda.

Ps. Mamma, idag bäddade jag barnens sängar PÅ MORGONEN. Vad ger du det för mig ödlefejs?