Eva kommer gående på stadens mest centrala gata.

Hon är glad, hon har köpt en blus på MQ och använt en rabattkupong.

Nu ska hon bara springa in på Kicks och köpa en deodorant sedan ska hon skynda sig hem och laga en god middag och tänka politiska tankar som är jättesmarta.

Och så händer det som inte får hända. Eva snubblar. Hon snubblar till sådär lätt som man kan göra, men snubblet slutar inte. Det blir ett sånt där evighetssnubbel som bara fortsätter och fortsätter, du kan helt enkelt inte få stopp på det. Men du försöker. Och ju mer du försöker, desto roligare blir det för de som ser på.

Eva snubblar med sin MQ-påse flera meter och lyckas till slut få stopp på det och räta upp sig.

Och där vi andra kanske skulle se oss skamset omkring med rodnade kinder och skynda på stegen bort därifrån för att kunna komma hem och slicka sina snubbelsrår,

där ställer sig Eva rakryggad, trycker ut bysten och ropar så att hela staden kan höra:

”DET VAR FAKTISKT MENINGEN”