Jag sitter i ena änden av vår neverending soffa, Joachim i den andra.

Jag stör mig.

Trots att han inte säger någonting stör han mig som den här apelsinen.

”Hej Malin”

”Hej Malin”

”Hej Malin”

”Hej Malin”

”Hej Malin”

”JA”