Jag bryr mig inte så mycket om vem som har städhjälp och matkasse och allt vad det heter. Jag skrev en kort stjärtdaskande text i affekt om ett fenomen. Sedan är det upp till var och en vad man vill göra med mina ord, det lägger jag mig inte i.

Det tar jag med mig från den här krönikan är att jag delade landet i två lika stora bitar och det var fantastiskt.

Plötsligt kom det tillbaka till mig; varför jag ville bli krönikör.

Tack till alla för kommentarer och mail.

Gnistan finns kvar.

LIKET LEVER!