Pappa ringer.

Han berättar att han har köpt en ny overall.

”Jau haur tjöupt in nöj flutöuveröul”

”Åhå”

”In Flåden”

Googlar Fladen.

”Köpte du en svart/gul eller svart/röd?”

Tyst paus.

”Vaföe fröugar döu dejt..öu höur vesste döu dejt föerristen?”

Febril hjärnaktivitet pågår.

”Jag sökte på internet, du vet den där uppfinningen”

”Jahau”

”Kostade den 1490 där du köpte den?”

”Jau. Jaug fröugade hinne i teleföunen om din vau lejka väm söum sköuteröuveröulen, ’Dejt tröur jaug’ sa höun. Öum din inte ej dej, koummer döu öu värmer mej döu? fröugade jaug hinne min hun böura fnessade, jejkla fnesslejsa”

Men det känns bra det här. Pappa går alltid runt på den där gården och gör livsfarliga saker. Han klättrar på tak och höga stegar, fäller träd i skogen, kör traktor på isen och drar upp nät ensam trots att han inte skulle kunna simma hundra meter ens om det låg en påse torrostade jordnötter hemma på bryggan.

Om han ska falla överbord så känns det tryggt att han gör det i en flutoverall. Jag kan se pappa ligga där och fluta i Kalmarsund.

En man och hans flutande båt.