att vi i Sverige som är så duktiga, som har så höga krav på ordning och reda och rätt och riktigt, kan acceptera att tågen i det här landet går som kossor räknar matte.

Jag är övertygad om att de där tågen i Indien där det hänger ut nötdjur och människor genom rutorna kommer i tid.

Jag är övertygad om att det finns en lösning på tågets problem men eftersom vi snällt och enfaldigt envisas med att köpa svindyra biljetter, trots att vi nästan kan vara säkra på att inte komma i tid, så görs inget åt problemet.

Är det så? Är jag en del av problemet? Är jag problemet?

Idag är det den 30:e november. Det är åtta plusgrader och stilla. Det finns ingen snö och ingen is. Det finns varken stormfällda träd eller matteräknande kor på spåret.

SÅ VAD ÄR PROBLEMET?

Tjugosex minuters försening. Bruten anslutning i Alvesta. Vänta. Mantra könsord i vänthallen. Uppfinna könsord som ingen har hört. Bli bjuden på torr fralla på Pressbyrån. Ta en broschyr om restidsgarantin och trycka ner i väskan.

Jag vill ju bara komma fram!