På en bricka som vi ärvt av Joachims farmor (som lever och är härlig) bar jag fram kvällens mat.

En närstudie i tapas.

Oskalad potatis, ”tvättad”, insmord i salt, kryddor och olivolja. Hur mycket olivolja tog du Malin? Jag tog så mycket att det var sjukt. Sedan tog jag lika mycket till. Så mycket olja ska det vara. Man ska få en blodpropp bara av att lukta på dem. In i ugnen på 175 grader och så får den stå länge. Hur länge ska de stå i ugnen Malin? Länge, fattar du?

Man hittar champinjoner på Ica som är dyra, 65 kronor kilot. Man tänker: Är det kungen som plockat dem? Man stoppar ett par stycken i en påse och hittar ostronskivling för 19:90 kronor kilot och tänker what the fuck. Nej, det tänker man inte. Man tänker: Om jag köper ostronskivlingen för 19:90 kronor kilot så blir champinjonerna billigare Man cyklar hem i mörkret och är övertygad om att bli våldtagen under bron. Man klarar sig, den här gången också. Man klarar sig hela vägen hem. Man rövövar lite extra i sista uppförsbacken.  Man parkerar cykeln i stället. Man ser Joachim diska lydigt. Han dansar till Detsamma med Thomas Stenström. Man går in och tänker att man ska sautera svampen men blir för hungrig och tar bort från spisen för tidigt. Svampen är nu mer diskad än någonting annat men smakar ändå ljuvligt. Detta kan du konstatera eftersom du druckit två glas rödvin.

Joachim har gjort en röra med feta, tomat, rödlök och balsamvinäger. Han sköter sig. Vem vet, jag kanske behåller honom.

Och slutligen: våra rosa vänner. De är som ni ser pillede. Joachim har pillat dem. Förmodligen till Hästpojken på hög volym.

Till detta: bubblor. Min tanke var att det alltid skulle finnas en flaska bubblor i matkällaren om det helt plötsligt skulle finnas en anledning att fira. Det finns inget att fira, annat än att vi lever, men så kom det sig att det inte fanns någonting annat än just de där bubblorna och då klippte vi flaskan.