Joe Frazier är död, sa pappa. Sedan frågade han om jag kände honom. Det gjorde jag inte. Och boxning är idiotiskt och borde förbjudas och är inte en sport. Et voilà, så fick vi in lite tisdagsprovokation. Någon provokation är det ju emellertid inte då boxning är idiotiskt och inte en sport.

Och så fikade vi i Jämjö.

Pappa tog en köttbullemacka och jag tog en räksmörgås. Jag bjöd.

När vi hade satt oss ner vid vårt bort erkände pappa att han också ville ha en räksmörgås men att den var för dyr tills jag sa att jag skulle betala men då ville han inte ändra sig.

Ett wienerbröd hade han också plockat ut. Ett wienerbröd med jordgubbar och amerikanska blåbär.

”Ättiksgurka” sa han och pekade på jordgubbarna.

”Ättiksgurka?” Det är ju jordgubbar.

”Är det där rött?” frågade han och pekade.

”Ja, litegrann”

Det är tydligen en tunn linje mellan färgblind och helt jefla blind.

Pappa konstaterade på parkeringen att bilen hade blivit lite smutsig och det var ju förargligt eftersom han hade tvättat den så fin.

”Din vau sum nu” sa pappa.

”Som nu? Inte som då?” sa jag men då hade pappa redan gått.

Han gick hela vägen ut på en brygga, förlåt brugga.