så måste mannen duscha. Han vill inte göra det på morgonen eftersom håret trilskas när det är vått.

Kvinnan vet att hon borde gå och lägga sig. Det finns ingen anledning att dröja i soffan och göra det plågsamma uppvaknandet följande morgon än värre.

Mannen slänger ett badlakan över axeln och försvinner ner i källaren till duschen som bara han använder.

Kvinnan tvekar. Kanske ändå att hon skulle plocka lite i köket, så där som kvinnor gör efter det att mannen har diskat ”klart”.

Nej, det där tar jag i morgon tänker hon och ska just resa sig för att släcka ner vardagsrummet för natten när hon klickar en sista gång på symbolen som heter Kommentarer.

”Käraste underbara Malin! Nu har jag börjat läsa din bok och igår kväll i sängen gick jag från småfnitter till fullständiga orgier i gapskratt, jag skrattade så att jag började gråta på riktigt, med snor som rann och hulkande och allting! Jag skulle läsa högt, men pep och kved istället, så han förstod ingenting i alla fall. Tack, tack, tack, käraste, bästaste du!! Denna årstid är en mara, jag förlamas och vill bara dö i mörkret och så kommer du med din bok och gör min tillvaro alldeles ljus och helt underbar när jag ska sova. Puss på dig!!”

Från källaren hörs skval av vatten mot manskropp samt högljudda fraser ur Hästpojkens Gitarrer och Bas, Trummor och Hat. 

Kvinnan lägger sig ner mellan tre dagar gamla lakan. Hon känner sig lätt i kroppen, tillfreds.

Hon somnar gott.

Hon är glad att boken finns.

Hon är glad att bloggen finns.