En vanlig morgon med Lasses fot i synen. Han nöjer sig heller inte med att bara placera foten i min ögonhåla, han liksom trampar sig småtimmarna fram som en liten energisk kvinna på en syfabrik.

Det är jätteskönt.

Men hämnden är ljuv en stund senare då jag lyfter honom från sin pappas varma kudde och trycker ner honom i lekvänliga kläder och placerar honom på hallmattan.

Som vanligt har vi skrikit och gapat på de stora barnen att KLÄ PÅ SIG och SKYNDA DÅ och ÄR DU PÅ TOALETTEN IGEN DET HINNER DU INTE och NU ÄR KLOCKAN TVÅ MINUTER I ÅTTA SPRING.

Joachim tror att bara vi har det så här. Han tror att något är fel. Jag misstänker att alla har det så här.

Jag misstänker att inga normala barn klär på sig under disciplinerad tystnad och går i skolan i tid utan att någon hetsar dem med rösten högst upp på lungspetsarna.

Hur har ni det i er hall på morgnarna?

Hur gör ni?

Hur gör djur?