Jag vaknade någon morgon av att Sverige hade tagit VM-guld i hockey.

Vad roligt, tänkte jag för mig själv. Eller roligt och roligt, det är ju VM varje år och ingen verkar bry sig längre. Men ändå, att de tog guld var ju trevligt. Kanske var finnarna fulla och så lurade de dem på ett mål eller så. Var det Ryssland? Jaha, ja ja.

Bra gjort ändå.

Jag släpar mig upp ur sängen och sätter mig framför lite morgon-TV och plötsligt skär ett ljud genom rummet som rensar snorvägarna hela sträckan upp i hjärnsubstansen.

Det är vuxna män som skriker så att rösten går sönder. Jag ser hockeyspelare som bildar hög och kastar sina hjälmar i luften.

Och så kommer Joachim in i vardagsrummet och berättar att det är juniorlandslaget som har vunnit guldet.

Juniorerna? Är det ungdomar som har tagit guld? Så kommentatorerna skrek så att vår tjock-TV sprakade för att några svenska gymnasister vann mot ryska gymnasister?

Har jag missat något? När blev det här något att bry sig om?