Idag har jag arbetat hårt. Så här hårt har jag inte arbetat sedan jag jobbade på Mc Donalds vid Hötorget för hundra år sedan.

Jag har slitit ut plastmattor från sextiotalet och bänt upp masonitskivor och kastat ut dem med hjälp av primitiva stön. 

Jag har blivit så väldigt svettig och andats in så mycket dammande skit.

Jag har ätit en stor frukost, rejäl lunch, fika med kaffe och bulle och kakor samt två portioner av mycket god middag. Jag har ätit detta med stor aptit eftersom jag har tagit ut mig.

Jag sitter alltid här där jag sitter nu. Bara fingrarna rör sig. Huden blek, arslet mjukare.

Idag har jag tagit i så hårt att svetten runnit i ansiktet trots att det var fjorton grader i huset.

Ingen radio hade jag, alldeles tyst var det. Det enda som lät var mina brunstiga bröl.

Det är ju lite patetiskt eftersom det inte är artonhundrafemtioåtta och jag inte har en litet torp med tillhörande steniga åkrar men jag mådde så bra av att vara så duglig och duktig och stark och strävig.

Jag blev lite friskare i hjärnan.

Jag skulle tro att detta var min bästa dag sedan maj.