Jag hinner inte lägga ut texten i ett läckert böljande flöde utan punktar upp det.

1. Det är modigt av Eva Rusz att uttala sig som hon gör.

2. Hon har rätt.

3. Inget barn mår bättre av att vara på dagis än att vara hemma. Möjligen om man har föräldrar som flippar glödande fimpar i synen på barnen, annars inte. 

4. Inget barn under två år har ett behov av att vara på dagis före två år. Föräldrarna har behov och det kan man absolut förstå.

5. Att föräldrar slår ifrån sig beror på att de har dåligt samvete, det är helt normalt.

6. Vissa barn tar skada av att börja på dagis för tidigt, det tror jag inte att forskare eller relationsexperter måste slå fast. Det är sunt förnuft att en ängslig och orolig fjortonmånaders som gråter hysteriskt varje lämning inte mår bra av det.

7. Andra barn lallar på och klarar sig fint…

8. …men det betyder inte att de har det bättre på dagis än hemma. Hemma är alltid bäst när man är en liten plutt.

9. Mina barn har samtliga börjat på dagis före två års ålder.

10. Jag har inte ett dugg dåligt samvete för detta. Det finns så mycket annat att må dåligt över sig, den tidiga dagisstarten får snällt ställa sig i kö bakom skrik, hysteriska utbrott och tidsbrist på kvällarna. 

11. Jag tycker inte att någon ska ha dåligt samvete över dagisfrågan, man gör som man gör utifrån en social konstruktion och vad man tror att man ”borde och måste”.

12. Vi får barn och sedan gör vi en hel del dåliga val men vi gör också en rad uppoffringar och vettiga val.Det är livet och det är okej. Men man måste också klara av att höra sanningen.