Joachim har precis berättat att hans kompis Jens, som åker på allt som har prefixet fotboll, ska åka till Ukraina med ett par kompisar.

”De ska bo på en ö mitt i en sjö med åttatusen andra svenskar” berättar Joachim imponerat och lite avundsjukt, lite sådär som att ”man skulle ha varit där”.

När jag hör orden åttatusen, sjö, ö och Ukraina tänker jag en enda tanke. En.

”Hur många toaletter finns det?”

”Inga, det är bajamajor” replikerar Joachim blixtsnabbt vilket är en aning märkligt eftersom jag egentligen inte förväntade mig att få svar på mitt bajsspörsmål.

Nu ser ekvationen ut såhär:

Ukraina, åttatusen män, sjö, ö, bajamajor, kiss och bajs. 

”Fy satan, Ukrainska bajamajor” ryser jag retoriskt ut i rummet. 

”De är internationella” säger Joachim som om han redan är on the case.

Jag ska räkna upp saker jag hellre gör än att bo på en ö i en Ukrainsk sjö med åttatusen män och dela ”internationella” bajamajor med dem:

Dö.

Dö.

Jag dör hellre.

Jag dör hellre genom att långsamt drunkna i en sörja av kiss och bajs och spy och diarré och Ukrainska horors tamponger.

Viiiiiilket i och för sig är samma sak.