Jag undrar hur det står till med läsförståelsen hos en del av er.

Jag har arbetat på fyra olika förskolor och haft tre barn i förskola, jag klarar mig nog utan studiebesök.

Vidare så har jag aldrig påstått att jag har stött på dåliga förskolor. Jag har varit väldigt nöjd med mina barns upplevelser, särskilt min yngsta som har en lagom stor grupp, ett jättebra arbetslag omkring sig, lugn och ro och lek och lärande och engagemang. Ingen pedagog sitter och röker och är uttråkad bakom en buske. De tar sitt yrke och sin uppgift på stort allvar, det märks så tydligt. 

Vad jag menar med nödlösning och plan B är att hemmet och föräldrarna är det bästa. Det betyder inte att dagis suger.

Och så slutligen: vi pratar om små barn, det var där diskussionen började, kan ni inte snälla minnas det utan att jag behöver påminna er? Barn under två år kan ta skada av att börja på dagis. Så hette det.

Jag skulle gissa att 90 procent av alla föräldrar håller med om att fyraåringar hemma hela dagen är som att rulla sig i tjära och nonstop och låsa in sig i aphuset en kvart före lunch.

Och när det gäller jag vet bäst så får ni stå ut eller gå vidare. Jag varnar redan i headern.

Den här bloggen är svart eller vit, vill ni ha grått får ni läsa annat skit.

Ps. Jag skuldbelägger ingen. Skuld lägger man på sig själv.

Tack för alla kommentarer och kloka inlägg i debatten som egentligen inte är en debatt.

Det är en så kallad no brainer.

Självklart finns det drösvis med pytteglin som är glada skitar när man lämnar och glada skitar när man hämtar. Mina barn har alltid trivts på dagis men jag har aldrig någonsin inbillat mig att det är det bästa för dem. Jo, när jag var ung och bara hade ett barn, då hade jag dåligt mammasjälvförtroende och trodde att andra var bättre för mitt eget barn. Jag var en idiot.

Dagis är en nödlösning. Dagis är plan B eftersom alla föräldrar ska jobba.

”Jag tycker att du är väldigt klok Malin. Vi har precis skrivit upp vår kille till att börja några veckor efter sin ettårsdag, efter förvånansvärt mycket påtryckningar från omgivningen (självklart är det vårt val men visst är det svårt att känna att man har något annat val? ”Du MÅSTE ju komma igång och jobba, han behöver träffa andra barn, de lär sig så mycket mer på dagis…” osv.). Det argument för att han ska börja så tidigt som har påverkat mig mest tror jag är att det inte går att stimulera en ettåring tillräckligt hemma. Vad säger ni andra om det?”

Svar: HERREGUD. Sånt här går alltså människor och tutar i varandra? Att ettåringar inte skulle få tillräckligt mycket ”stimulans”?

Det är ren och skär idioti.

En ettåring behöver bara en mamma och en pappa, sitt stökiga kök, äta, skita, sova och VARA. Stimulans finns i allt omkring dem.

Jag bor granne med en fjortonmånaders. Jag ser henne genom köksfönstret varje dag. Hon rultar omkring, klättrar på möblerna, äter lite jord, borstar hunden. Hon är glad och nöjd och stimulerad. 

Ettåringar behöver inte lära sig annat än det de lär sig genom att bara titta på vad som händer runt dem.

Ettåringar behöver inte träffa andra barn. Tre år. Det är först då barn bryr sig om kompisar och leka tillsammans.

Du måste inte komma igång och jobba.

En enda sak, med en massa saker inuti, måste du göra.

Du måste lyssna på dig själv(och okej mig), du ska leva ditt liv, du ska ta hand om din unge som den lejonmamma du är.

Om ni har bestämt er att skola in runt året så gör det. Men var inte rädd att ångra dig om det inte fungerar.

Om han gråter så att hjärtat går sönder, hämta hem honom.

Här bor vuxenpippi

Varför har ingen talat om för mig att min favoritförfattare bloggar?

Pepparkakor Joachim!

Visst kan det vara snyggt att vara lagom solkysst och vissa människor, min pappa, kan inte få hudcancer.

Men jag tänker att det ändå är snyggare att framleva sina dagar lite lagom nordiskt blek eftersom det är bättre än att dö. Att dö är alltid sämst.

Se filmen om Lina

Cancerfonden upprörs av H&M:s nya kampanj med en väldigt solbränd kvinna.

”När jag såg kampanjen blev jag förskräckt. Jag tror att många människor som ser kampanjen tänker att ”sådär vill jag se ut”. Det här arbetet som vi lägger ner på att människor ska sola vettigt förstörs genom att man gör så här” säger Yvonne Brandberg på Cancerfonden.

Nej, Yvonne.

Ingen normal människa vill se ut så här. Om man är född brun så är man född brun men ingen vettig människa vill ligga och pressa sig till det här.

Det är så otroligt dåligt av H&M, inte för att det är moraliskt förkastligt, det är bara så ofantligt daterat.

Åttiotalet ringde och de ville bara säga att neon och prinssesan Madeleines läderhud inte är inne längre. 

Tacky tacky.

Och ni vet väl hur det slutar?

H&M, Hudcancer & Malignt melanom sommar 2012. Jättefräscht!

Noa Noa sommar 2011. Fantastiskt vackert. Flickorna på bilden lär överleva.

Idag fyller Joachim 35 och jag firar med en brakfrukost på stadshotellet tillsammans med Anette.

Det var jättegott Joachim!

Jag sitter kvar här på stadshotellet och leker viktig.

Det är så otroligt lyxigt att sitta här i lugn och ro och leka att man är bofast på det här bygget. Jag har helt enkelt glidit ner från min svit som jag hyr månadsvis och sitter nu med min laptop och gör oerhört viktiga ekonomiska transaktioner, nejnej, jag skriver en rapport.

Åh så lugnt och skönt att bara sitta här och…nu vrålade femtio personer anställda inom kommunen in i salen. Merde. Jag borde anat oråd av de elva tusen smörgåsarna uppdukade på brickor.

Vilket öronbedövande sorl.

Nu måste jag försöka smälta samman med mitt inre och skriva en krönika.

Men innan jag slutar vill jag bara berätta att kids say the darndest things.

Lasse ville titta på Smurfarna på DVD men först skulle han bara göra en sak. Men så blev han klar.

”PAPPA NU KAN DU KOMMA OCH SÄTTA PÅ MIG”

Här