Vilka bra människor ni är som står upp för de fattiga barnen som bor i lägenhet jättelångt från allt vad vattenhål heter.

Och tänk sicken fuling jag är som bara utgår från min egen situation och säger att det inte är synd om dessa barn.

Jag tycker inte synd om barn eller vuxna människor som bor i lägenheter och som inte har nära till stranden. För jag tror inte att de själva gör det.

Jag tycker synd om ensamma människor. Som har ingen. Jag tycker synd om barn som har föräldrar som super och slåss och förgriper. Jag tycker synd om barn till psykiskt sjuka föräldrar. Jag tycker synd om barn som inte har rätt till båda sina föräldrar. Jag tycker synd om utsatta barn.

Men jag tycker inte synd om barn som inte får åka bort på sommarlovet, för jag tror nämligen inte att de tycker synd om sig själva. Jag tror att de har sina kompisar i närområdet, jag tror att de gör det bästa av sitt sommarlov. Jag tror att hittar på roliga saker och hittar äventyr som inte heter Menorca och Grekland.

OCH DET VAR DET KRÖNIKAN HANDLADE OM.

Jag har haft dåligt samvete för att jag bloggat dåligt men ÅH som jag ångrar mig att jag brydde mig alls.

Vad vet ni om min uppväxt och mina somrar? Så om man växer upp vid havet så är allt fantastiskt och rikt och idylliskt? Vissa av er är lika tröga som ungarna i fritidsgården som tyckte att jag kunde bjucka på chokladbollar för att vi var miljonärer. Ja, eftersom vi hade en traktor och så.

De flesta av er läser mina texter rakt upp och ner. Alla kanske inte håller med och det är verkligen okej men jag är så less på de som läser in saker som inte står att läsa i krönikan. Jag har pysslat med det här i över sex år men jag vänjer mig tydligen inte.