Oups.

Alltså huset. På landet. ALLT PILL.

Att riva ut allt innanmäte: Går jättefort.

Att bygga upp kök och badrum: Går jättefort (eftersom man hyr in folk)

Att fixa allt pillepill efteråt: Tar HUNDRA ÅR.

Två dagar till ska barnen vara på sommarfritids. Sedan ska de in i huset och då vet vi alla hur det blir:

Frukost.

Disk och tork och plock.

Fika.

Disk och tork och plock.

Lunch.

Disk och tork och plock.

Mellanmål.

Disk och tork och plock.

Middag.

Disk och tork och plock.

Godnatt alla barn, vi ses i morgon och då börjar allt om. 

Hur gör alla människor alla sommardagar? Eller är det bara vi som äter hela tiden?

När hinner man göra något roligt om hela livet går ut på att alla ska ha mat ideligen?

I går ville jag hemskt gärna se en dokumentär som hette ”Junk food mums” (alltså inte Junk food, mums vad gott utan Junk food mums som i Skräpmatsmammor)

En 21-årig kvinna med fyra småbarn bjöd på Mc Donalds tre gånger om dagen, det var allt de åt. ”Vilken idiot, hon är ju sjuk i huvudet” säger man högt rakt ut i luften med avsky och vämjelse.

Shit vad GÖTT med ingen disk, ingen matlagning, inget tjat om blomkålen, tänker den lille jefulen under västen samtidigt som det drar i gulblend-tarmen.