”Det var tråkigt att du reagerade så negativt på min kommentar. Den var faktiskt inget annat än en uppriktigt undran om det bara var jag som reagerade på uttryckssättet. Jag hajade till – det kanske kan bero på att jag genom mitt yrke träffat en del unga fattiga tjejer från Ukraina som utnyttjats och lurats eller tvingats in i sexhandel. Och de finns ju här i Sverige så de kan nog också läsa din blogg.Men då var jag tydligen ensam om att göra den koppligen så då var det väl jag som var fördomsfull istället. Däremot har jag svårt att förstå din häftiga reaktion. Det var inget personligt påhopp på dig (som man ju kan se här ibland) och jag var inte oförskämd, jag bara ifrågasatte ett uttryckssätt. Om man nu har en blogg som inte är ”en vacker blogg med estetiskt fulländade pajer med lila små blommor på” kunde man kanske tänka sig att man får räkna med att någon reagerar på det man skriver och vill diskutera det, men nu vet jag att det inte är så, så jag ska inte kommentera mer.”

Svar: Jag tycker absolut inte att du ska sluta kommentera. Var mitt svar så negativt? Jag tycker att det var väldigt städat och balanserat. Jag håller inte med dig, du håller inte med dig men vi kanske ändå är beredda att dö för varandras rätt att etc etc. Det är som det ska vara.

Det finns så mycket man kanske borde ta hänsyn till, som kan såra någon på ett långsökt eller direkt sätt.

Jag tänker att om man är en ung fattig flicka från Ukraina som tvingats in i sexhandel så har man kanske lite större problem än att jag bloggar plumpt om att det förmodligen förekommer en del prostitution på en öl-ö.

Att jag svarade på din kommentar ska du ta som en komplimang. Det hade jag gjort.