Tobias slutar. ”Lägger skorna på hyllan” heter det, men det är trams, Tobias kommer sälja dem på tradera. Eller slarva bort dem. Förmodligen det senare. Och Sabine kommer tjata om det länge och det kommer inte vara värt det men han kommer inte leta.

Jag kommer inte sakna Tobias eftersom jag inte går på matcherna längre. Men jag följer matcherna i smyg på radion och vet aldrig riktigt hur jag vill att det ska gå. Men det gick som jag ville för den dopade och i förväg skadade albanen som ersatte Joachim; han fick åka hem utan en spelminut. Så går det, så går det.

Tillbaka till Tobias, detta unikum till man, detta enigma, detta mysterium.

Jag tycker fotboll är löjligt så jag minns inte vem som gjorde mål när och vilken match som var fantastisk så allt jag minns med Tobias är det som hänt utanför planen.

Som när han, när barnen var små, ropade ”Vem vill ha GLASS?” och sedan bjöd dem varsin djupfryst fiskpinne som de högg i och sedan förvånat tittade upp på sina föräldrar När kommer det goda? Måste jag äta mycket av det här andra innan jag kommer fram? Jag är uppvuxen med en pappa och morfar som garanterade att strömmen inte var påslagen i elstängslet så jag vet att uppskatta grymma och hjärtlösa spratt mot småbarn. Barnen fick glass senare men var eventuellt skadade för livet.

Jag minns också den eftermiddag då Sabine satt i mitt kök och fikade när mobilen ringde. Det var Securitas som informerade henne om att det brann i huset. Sabine ringde genast till Tobias.

”Var ÄR du?”

”I trädgården?”

”Det BRINNER för helvete i huset”

Det hade Tobias ingen aning om. Där inne låg lillan och sov och Tobias hade satt en gryta nappar på kokning som nu hade torrkokat och satt fyr på spisen.

Så kan det gå om man lever med Tobias.

Jag minns när Kalmar FF hade en höghövdad trio i backlinjen. De hette Lantz, Rosengren och Carlsson. Det var länge sedan nu och den siste mohikanen har precis gått av sitt pass.

Tobias är mannen som är stenhård och mjuk på samma gång, som en jättesnygg grottmänniska. Och det kommer han fortsätta vara så länge han lever, oavsett livsviktig fotboll.

Puss och kram din söta grobian.