Vi åkte ut till Skaftnäs i helgen och följde honom ner till bryggan, den var tydligen nybyggd. Pappa har alltid byggt bryggor, min barndom är ett enda brygbygge.

Han pekade och berättade hur han gjorde och hur tungt det var. Allt hade han gjort själv.

”Jau sköulle föutt hjilp öuv Jöuachim min dejt blejv jöu engenteng mejd dejt” sa han förebrående och undrade sedan om Elin eller jag ville bada för han behövde få någonting hämtat från botten, oklart vad.

”Vi har precis duschat” lät den snabbt hoprafsade lögnen.

Plötsligt såg vi hur han lösgjorde den lilla utombordaren i fören och sköt ut sig själv. Ska han ut på sjön utan att säga något? tänkte vi för oss själva men såg sedan att aktern fortfarande var förtöjd.

Så ställde han sig upp och fattade en åra som han sedan petade i botten med. Det såg ut som om han hade dumpat ett lik på den dyiga botten och nu desperat försökte trycka ner det svullna kadavret igen. Det hela var mycket märkligt. Plötsligt var han klar och drog sig tillbaka till bryggan.

Vi frågade aldrig vad han sysslade med. Men nu undrar jag så.