Jag tog med mig min egen husfotograf Mårten och åkte till Växjö för att se Öster premiärspela på sin nya arena.

Den är helt klart mindre och ska vi säga…mer modest än Guldfågeln men tänka sig, 12173 personer kom i går och därmed har Myresjöhus Arena redan slagit Guldfågelns rekord. Nesligt.

Det är märkligt att se Joachim springa runt i rött och blått med människor jag inte kan namnet på men jag börjar bli van. Jag vet att tränaren heter Roar och att någon i laget heter Super Mario och någon heter Freddy.

Ultrabegåvade Ola Salo kom ut på planen och sjöng sin vackra hymn Stjärnorna i Öster. Tyvärr fungerade inte mikrofonen och vi hörde bara kören men vackert var det likafullt.

Något annat vackert var toaletterna. Det är något magiskt med att vara en av de första att kissa på en helt ny WC. Man kan inte slå känslan med en pinne! Om något år eller så kommer de vara en smula nedgångna och kissiga men jag ska alltid minnas dem som tvåldoftande och orörda.

Matchen sedd med mina ögon: Öster var överlägsna i första halvlek men i andra halvan kämpade sig Värnamo in i matchen och hade bland annat en ribbträff som fick alla farbröder att sätta korven i halsen. Öster hade tusen chanser i första halvlek och lika många hörnor men ska trots detta vara glada att de kom undan med livet i behåll, eller en poäng som det också heter.

Mårten Ekblad heter fotografen. Älskar att bli reduttad i nyllet så att man slipper gnälla i efterhand.

Se så snyggt han sparkar. Hot.

Det festligaste med att träffa Joachim efter en match är inte att kyssa honom med svettigt skägg som man skulle kunna tro. Det är att all hårgele är fullständigt bortsvettad och Joachim ser ut som en torktumlad chinchilla.