kille, pojkvän som spelar fotboll(jamen vad ska jag säga? Jag hatar sambo, jag är inte någons töntiga sambo och jag är inte någons fru, alltså har jag en kille, en pojkvän(vilket gör att alla som inte känner mig tror att jag är frånskild och att Joachim är mammas nya kille, därför brukar jag ibland säga: ”Min kille Joachim, som också är barnens pappa”) Tänk så enkelt ändå att vara GIFT.)

När man har en kille som spelar fotboll och jobbar= är borta jämt så behöver man hjälp. Den hjälpen får jag primärt från min mor.

Idag har hon hjälpt mig att röja ett rum där ett element läckt ner i golvet. Jag fick PATTSVETTSPANIK och trodde att hela huset nu var ruttet och skulle behöva läggas under en bulldozer. Att vi skulle tvingas flytta in i en hyresetta och leva på årsgamla långkok från medmänniskors frysboxar.

Mamma kom hit, såg rummet med elementet och sa ”Herregud” med betoning på gud så att hon fick till den skuldbeläggande touchen. Sedan fick hon reda på att rörmokare var på ingång och då sa hon HERREGUD!, med betoning på allting på samma gång och sedan drabbades hon av GALOPPERANDE PATTSVETTSPANIK och började röja, dammsuga och skrubba. Hon hittade sedlar, damm, godispapper, en fleecetröja, viktiga papper, glasspinnar, leksaker och en docksäng. Och detta var alltså bara under en fåtölj.

Nu är hela rummet tömt med den påföljden att resten av huset ser ut som Arga snickaren- the uteliggaredition. Underbart.

Så nu är vi lite ett steg fram och två steg tillbaka, skulle man kunna säga.

Jag har inte lärt mig Östers träningstider ännu vilket innebär att det är lite överraskningsfest varje gång Joachim kommer innanför dörren.

Idag blir det riktigt spännande för jag vet att han tränade klockan elva men kanske var det dubbelpass idag? Så antingen kommer han hem som en normal person eller så blir det jättesent. Så härligt att inte veta, quel surprise!!

(Sarkasm med betoning på sarkasm)

Nehej alla barn, nu måste jag se en man om en häst och skriva en text med laptopen dränkt i min panikpattsvett.

Vi hörs.