Hela dagen har Joachim varit borta. Han åkte tidigt för att träna i Växjö, komma hem och sedan kommentera KFF-MFF.

Klockan 17:30 kom han hem och då skulle jag få min stund att gå igenom texter med min mentor inför veckans seminarier på Linnéuniversitetet.

Innan jag går säger jag till Joachim att han ska göra det och det och en jävla massa det för nu har han minsann varit borta hela dagen.

”Jag ska bara gå in och kolla hur det går mellan Halmstad och Värnamo” säger Joachim. Det är viktigt, om Värnamo tar så lite som en liten poäng mot Halmstad är det Allsvenskan nästa för Öster.

”Det står 2-0 till Halmstad så nu släpper jag det” säger Joachim och stänger ner rapporteringen till förmån för disken.

När jag har varit borta i hela fem minuter ringer Joachim.

”Värnamo vände till 3-2, Öster är i Allsvenskan”

Och det är ju verkligen JÄTTEROLIGT. Men detta innebär att nu blir det fest. Och jag kan inte följa med. Jag har mina seminarier i morgon. I fredags var jag redo, duschad och snygg. Nu sitter jag här och ruttnar i mitt hem medan Joachim får åka till Växjö och bete sig natten lång.

DET ÄR SÅ ORÄTTVIST JAG BLIR SÅ BITTER.

Bilen tar han också. Så jag står ensam med tre barn och jätteviktigt jobb utan bil. Som ett litet övergivet offer.

Jaja, ha det så KUL för all del.