”Synd att det inte finns nån sån där gilla-knapp kvar sen designen ändrades, ibland har jag inget direkt att kommentera men vill ändå visa att jag gillar det du skriver, då var det så enkelt med den där knappen… Så med detta meningslösa pladdrande vill jag säga att jag gillar när du uppdaterar, gillar det du skriver, på det sätt du skriver, uppskattar bloggen helt enkelt. Och jag blir lite ledsen när jag ser att du får så få kommentarer, du förtjänar mer respons, men jag vet ju hur det är: ibland har man inga ord till uppskattning, vill bara skicka med en tumme upp.”

Svar: Åh det är ingen fara!

Jag har bloggat i över sex år nu och det där med kommentarer är lite som hångel i början av ett förhållande. Man är så hångelkåt det där första året och sedan är det pyjamasbyxa på och efter ett par år har man glömt hur man gör.

Jag vet att det finns så många älskvärda läsare, jag har ett sjätte sinne för detta.

Om jag separerar från Joachim, flyttar till Stockholm, ligger med Ola Rapace, säger något jättetaskigt om någon som är mer känd än jag och visar musen på en scen så blir bloggen säkert jättestor.

Men jag tror att det blir bättre så här. Joachim och jag, Coop på tisdagarna.

Och så visar jag musen för just ingen alls.