Jag fick en filt av Joachims föräldrar. Och så fick jag Elins hemmagjorda julgodis, örhängen och giftfritt nagellack för gravida och ammande. Och vinglas från Ittala. Och ljusstakar i fattigmanssilver. Och så fick jag ett nytt täcke eftersom det jag har läcker fjädrar. Jag tar dem med dammsugaren då och då och njuter av att täcket bara blir svalare och svalare(eftersom jag är så heeet) Men mamma tycker att det är sinnessjukt. Mamma har sina principer. Inte som Joachim förstås, men någon sjömil efter eller så kommer mamma. Mamma tycker att det är sinnessjukt att inte borsta håret varje dag, att kaffet tar slut när man har kalas, ha färgglatt paraply på begravning samt att ignorera trasiga saker.

Så jag fick ett nytt täcke. Ett tunt ett i ull som andas. Allt väl. Tills jag för ner det i mitt påslakan.Visst skulle man kunna tro att alla täcken och alla påslakan går efter något slags standardmått, visst skulle man kunna tro det?

Så är det inte. Detta 800-kronorstäcke från Hemtex är tio centimeter längre än alla påslakan vi äger. Och byta får man inte göra, det har mamma blivit strängeligen informerad om. Hon blev dock inte strängeligen informerad om att täcket kanske inte passar när hon kommer hem.

Mamma är så snäll och god och blid och alla andra synonymer i listan. Jag är också snäll. Men jag är också, till skillnad från min gjuta olja på vågorna-mamma en krävande konsument. Jag hade åkt tillbaka till Hemtex och krävt pengarna tillbaka.

Mamma väljer att ta täcket själv och sy om det till ett passande mått och sedan ge mig pengar till ett annat täcke.

Ska det vara så här? Är detta rätt och riktigt? Jag vet att det fortfarande är nästintill omöjligt att kommentera i den här bloggen av någon anledning(lita på att jag är on the case men jag har lika mycket egentlig makt som knugen så tja) men kan ni inte snälla tala om för mig vem som har rätt här?

Om man går och köper ett täcke till en enkelsäng, är det då utanför kartan att tro att det ska passa de påslakan som finns på marknaden? Och om man nu har stenhårda regler som säger att man inte får byta täcken(trots att man får byta exempelvis bh:ar som är långt mer intima) borde det då inte vara extra viktigt att kolla med kunden så att hon får med sig rätt vara hem?

Exakt två minuter innan kalaset plockade jag fram ett par nya strumpbyxor storlek XL. Men jag var fetare ändå. RITCH.

”Jag är för fet!” skrek jag med gråten i halsen genom huset och från alla rum hördes hånfulla skratt från familjemedlemmar.

Grått och grått är inte så kul men av någon anledning har jag vuxit ur nästan alla mina kläder.

P.S. Ny Mamakrönika finns här