lite grann.

Det är väldigt jobbigt just nu och då blir det som det blir.

I natt när jag låg och försökte bekämpa sömnen och välkomna den på samma gång tänkte jag att jag skulle skriva ett inlägg om vad jag är tacksam över.

När jag vaknade kände jag: Det där känns väldigt töntigt.

Men nu kommer det ändå.

Jag är tacksam över att jag har en familj som är min.

Att jag har föräldrar som alltid ställer upp.

Att jag har en syster som ställer upp ännu mer och som sover hos mig när jag ligger på sjukhus.

Att jag har svärföräldrar som hämtar barn och syr överdrag till skötbädd.

Att Joachim har farmor och mormor och morfar kvar eftersom alla mina är borta.

Att jag bor i Sverige.

Att jag är frisk.

Att jag träffade Joachim.

Listan är ju egentligen längre men nu är det slut på meddelandet.