om man stryker smekdelen.

Jag sitter i en butik och ammar, Elin står bredvid och väntar på hjälp. När hjälpen kommer ska hon betala mina varor med min plånbok. Hon hittar då mina femhundralappar.

”Well well well” säger hon och visslar.

”Det är mina julklappspengar” säger jag.

”Se så, du behöver inte förklara vad du gör på kvällarna”

”Som om någon skulle vilja köpa mig” säger jag bittert med bebis under ylletröja.

”Du anar inte hur sjuka människor det finns” säger Elin och hon är allvarsamt seriös på ett allvarligt sätt.

Så sjuka människor finns det alltså.

Men jag tror ändå att jag håller mig till julklappspengar.