Är det bara jag? Är det bara jag som minns somrarna, vårarna och de andra årstiderna som stilla? Nästan som fotografier?

Allt var stilla, allt var bra. Och kjolen hängde där den ska.

Och nu:

BLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅS FUCKETI BLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅS

Det är som om vinden bestämt sig för att vinna, oklart över vad.

Som om vinden gett sig fan på att blåsa omkull Göran Persson.

I går skulle jag powerwalka bort mina sista gravidkilon till Brofästet för att äta lunch. Nog blev det en powerwalk alltid.

BLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅS.

Och så blev jag tvungen att ståamma på cykelvägen. Vinden tog tag i tutten och bebisen skrek.

Några snabba bröstsug, ner i vagnen och så vidare. Och vinden ven och rev och slet. Och plötsligt. Jag blev så förbannad. Snoret i näsan, svetten rann över ryggen och mellan brösten. Håret överallt och mascara som runnit ut till örat. Jag stannade, for ut med armarna och skrek ”Vad ÄR det om?”. Till vinden skrek jag detta. Sedan såg jag mig omkring.

Eventuellt hörde ingen.

Så här kan det blåsa.