Jag har haft ett ganska långt uppehåll från Spanarna. Senast jag lyssnade regelbundet fanns Jonas Gardell med i panelen. Så det var en stund och en kvart sedan.

Men under den sömnlösa graviditeten föll jag återigen handlöst förälskad i detta kulturella mysprat av högsta kvalitet. Bäst är Jessika Gedins tankar och Ingvar Storms skratt.

Hur som helst. Efter varje spaning spelas musik för att markera att det är dags för ny spanare. Detta pågår någon minut eller så och jag vet att det finns lyssnare som tycker att musiken är det bästa med programmet. Döva kallas de visst.

Jag begriper inte hur och vem som väljer ut dessa märkliga ljud som låter ungefär som om man kastar ner olika instrument från ett högt tak ner i en gränd.

Eftersom man inte kan söka på ”märklig musik” så undrar jag, uppriktigt och ironifritt, hur musikredaktören gör.

Det enda jag kan tänka mig är att han eller hon(ser ni hur jag fortfarande vägrar hen) helt enkelt googlar: spattigt piano+planlös klarinett+bindgalen oboe+fladdrig fagott+jättemycket visp på cymbal+inga noter.

Jo, så måste det vara.