Fast jag säger aldrig så. Jag är inte särskilt fin i kanten eller så men det skulle aldrig falla mig in att kalla mamma och pappa för morsan och farsan.

Det låter raggigt och fult.

Och nu när ni alla vet detta så säger vi HURRA HURRA för mor och far som varit gifta i hundraåttio år. Eller nästan. Trettiofem.

Jag fyller 35 i december så alla inser ju att det var ett shotgun wedding. Men det funkar fint.

Här sa pappa förmodligen något ”kärleksfullt” om mammas ”åssel”.

Naaaaw.