Igår
avgick jag upp tidigt för att ta bebis under arm och tioåring i hand och gå till tandläkaren. Där drog hon ut inte en utan två tänder.
Vidare hem för kaffe med vän som ännu inte sett bebisen. Det var in, BLA BLA BLA BLA BLA BLA BLA BLA, och ut, slut.
Städa, tvätta, vika och packa inför midsommar. Ställa fram i hallen för upphämtning av annan bil eftersom vår sjusitsbil är för liten för sex personer plus vagn plus packning plus grillbriketter. Snälla uppfinn en sjusitsig hybrid med utökat bagageutrymme nu.
Vidare till Coop för att handla midsommarmat. Får sms från redaktör. ”Var är din krönika”. Känsla: ÄR DET ONSDAG IDAG?
Jaha. Panik. Barnvakt. Skriva skriva skriva. Två slåss om en rosa pet shop som vi dessutom har TVÅ av.
”OM DET INTE BLIR TYST NU SÅ SPOLAR JAG NER DEN I TOALETTEN OCH DET SKA BLI SKÖÖÖÖÖÖÖNT”
Skicka krönika, hämta barn nummer tre. Skjutsa hem älskade älskade barnvakten.
Och så dags för de där timmarna när alla är hemma, alla utom Joachim.
Men han kommer ju snart.
Men så gör han inte det.
Badar bebis. Badar och duschar fyraåring. Blir blöt.
Men Joachim kommer ju snart.
Men det gör han inte.
Tjejerna får hämta pizza. Mother of the year.
Klockan 22:00 är jag förbannad. Tioåringen orolig.
Då ringer han.
”Men jag har ju bortamatch idag, jag kommer hem jättesent”
JAHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA.
Fan.