på Jan Eliassons sommarprat och försöker tapetsera övre hallen i mormors hus. Det är som att lägga pussel med själva djävulen.

Ungefär så här är det:

PILL PILL PILL PILL PILL PILL PILL

Jag lysnnar på Jan. Han är så klok. Så värdig.

Jan berättar om hur han slår sig ned vid internationella förhandlingsbord med parter som står mil ifrån varandra. Han pratar om sina mikrolösningar med makroresultat och jag tänker att han är fantastisk.

Men så tänker jag att han kanske aldrig har tapetserat en övre hall i ett hus ritat ”på fri hand”.

Och framförallt, han må ha hjälpt till att lösa konflikter i världen men:

Han har aldrig träffat mina barn.