sitter jag och äter frukost när Lars Winnerbäck går förbi.
Jag har nu sett honom sammanlagt fyra gånger och detta måste vara det mest osannolika av slumpartade möten.
Jovisst vi bor på samma hotell, men jag tänker ändå att det är lite väl ”springa på varandra”.
Jag famlade i mörkret, jag tvivlade, men nu ser jag allting klart.
Lars Winnerbäck förföljer mig.