Sitter på tåget på väg mot Stockholm och Efter tio med Malou i morgon.

Jag reser tillsammans med Birger Schlaug och Eskil Erlandsson. Eller alltså, de reser ju på egen hand, de känner inte mig, men vi reser i samma vagn och det känns lite kittlande. Inte som när hunden slickar av det på könet påstrukna gottet, inte så, men lite lagom pirrigt.

En japansk kvinna bakom mig skypar SÅ HÄR högt men det gör inte så mycket för jag har Melissa Horn i lurarna(våga inte hoppa över Kalmar på turnén ditt lilla stycke)

I går satt jag och skrev bok till tonerna av Maia Hirasawas senaste album och vem står i lobbyn när jag checkar ut idag? Eskil Erlandsson. Nej, det gjorde han inte, det var Maia Hirasawa och då blev jag tvungen att berätta för henne att jag skrev till hennes röst kvällen innan.

Det var väl slumpartat och härligt, inte sant?

Jag sitter också och kastar lystna blickar på den väldigt stora och väldigt snygga väskan på hyllan på höger sida i tågets färdriktning.