”En sak jag tänkt på, på tal om kroppar, är att du alltid får jättemånga kommentarer om att du är smal så fort du lägger upp en bild där din kropp är med (på blogg eller instagram). Detta oavsett om bilden syftar till att visa bebis, en kappa, datorfodral, kjol eller kropp. Hur känner du inför det? JAG blir trött på det, du är smal – big deal.. Du är liksom inte helt extremt smal bara smal. Och inte helt sällan tycker jag mig kunna läsa mig till en ton av missunnsamhet och negativ avundsjuka. Så trist, ofeministiskt och 80-tal.”

Svar:

Jag är en vuxen flicka nu så det gör inte så mycket men om jag hade varit ung hade det varit ”mindre bra”.

Jag är inte onormal, jag gillar att få komplimanger, men att blir prisad för sin vikt är alltid vanskligt.

Så härligt att du tycker att jag är fin, men betyder det att du inte älskar mig om jag blir fet?

Att vara smal är inte en accessoar, det är ett tillstånd.

 

Den här bilden publicerade jag någonstans (här?) och fick då höra att jag skulle ta ansvar för mina anorexibilder. Jag skulle ju bara driva med det faktum att man inte kan bära det här plagget utan att visa tuttarna. Det sket sig kan man säga.

Den här älskade älskade kattbilden såg jag på Facebook och jag vet inte vem som står bakom den. Men den är underbar och den säger allt jag vill säga innan jag går och lägger mig.