Det var han.

Min favorit. Den bästa av dem alla.

Alltid stod han ut, lyste. Alltid var det hans rolltolkningar man mindes.

Som i Maktens män där han med en liten roll skåpade ut briljanta skådespelare som Marisa Tomei, Paul Giamatti, Ryan Gosling och George Clooney. Det spelade aldrig någon roll hur bra de andra var, Philip var alltid bättre.

Hur vidrig var han inte i både Happiness och Boogie nights och ändå förlät man den stackaren han porträtterade.

Philip Seymour Hoffman var en sådan skådespelare som fick mig att önska att alla repliker var hans.

Puss och godnatt vita dukens skatt.