Klockan 6:30 startade Joachims klockradio med nyheter. Det var så skönt under täcket att jag inte ens kan skriva ett poem om känslan. Jag var inte säker på vad för typ av väder som lurade bakom de stängda persiennerna men att stiga upp och hoppa ner i ett iskallt Kalmarsund var jag inte sugen på.

Det går inte, tänkte jag. Jag kan inte komma upp.

Men det kunde jag och det gjorde jag.

Fötterna blev så nedkylda att jag inte kände fotdynorna när jag kom upp på bryggan.

MEN DET VAR SÅ SKÖNT.

Det var stilla, solen glittrade i vattnet och värmde våra överkroppar när vi reste oss upp i det grunda vattnet.

Uffe polis och hans vackra assistent.