Det är oroligt i Frankrike. Jean-Marie Le Pen har sagt inte en, inte två, utan MÅNGA saker som kan ”uppfattas som anti-semitiska”. Den stackars Jean-Marie är upprörd och känner sig missförstådd. Så är det säkert, han är säkert inte alls så rasistisk som man kan tro, han är förmodligen mycket mycket mer rasistisk än vad som är möjligt för den mänskliga hjärnan (franska väljare) att uppfatta. Som den där tonen som bara hundar kan höra. Den som är så hög att den inte hörs. Sådan är Jean-Maries rasism tänker jag.

Och fransmännen skäms. 25 procent röstade på dottern till denna dåre. Pinsamt.

Hej hej Frankrike, är ni UTVECKLINGSHÄMMADE I TÄNKARMÖSSAN?

Att uppröras över att grundaren av Front National är rasist är LÅNGSAMT TÄNKANDE SOM ALDRIG BLIR FÄRDIGT.

Snart ska jag skrika jättemycket.

Att sitta och skämmas över att en fjärdedel av väljarkåren röstade på ett av en rasist grundat parti och sedan bli förvånad när det visar sig att denne grundare är, alltid har varit och alltid kommer fortsätta att vara en rasist är

SINNESSJUKT.

DET ÄR SOM ATT BLI FÖRVÅNAD ÖVER ATT GUSTAV FRIDOLIN SOPSORTERAR

DET ÄR SOM ATT BLI UPPRÖRD ÖVER ATT STEFAN LÖFVEN TYCKER ATT FÖRSKOLA FÖR ALLA ÄR VIKTIGT.

DET ÄR SOM ATT FÖRFASAS AV EN SMYGBILD FÖRESTÄLLANDE JAN BJÖRKLUND I EN INTIM SITUATION MED ETT BETYG.

DET ÄR SOM ATT TRO ATT MAN HÖRDE FEL NÄR ANNIE LÖÖF SÄGER ATT HON VÄRNAR OM SMÅFÖRETAGARNA.

SLUTA VARA SÅ UNDERSTIMULERADE I HJÄRNSUBSTANSEN.

Tack på förhand, med vänlig hälsning etcetera etcetera.

”Tycker ni att jag är rasist? Men om jag pillar lite mjukt med örsnibben?”