Som många andra vaknade jag en morgon i förra veckan och hörde nyheten om Robin Williams.
Som många andra väckte jag den som låg närmast och sa:
”Robin Williams är död”
Och som många andra nyväckta lät Joachim såhär:
”Take That?”
Vem älskade inte Robin? Det var omöjligt att låta bli.
Och efter hans död kommer snasket.
Först ska det rapporteras in absurdum.
Det ska skrivas diverse carpe diem-crap på facebook och twitter.
Och sedan ska media börja kritisera media för att bevakningen varit ovärdig.
Det är ett patetiskt skådespel och vi som konsumenter sitter på första parkett och bevittnar detta dödens kretslopp som alltid ser EXAKT likadant ut.
Men allt det här hör till. Det är som det är.
Vi vill ju veta varför, vi behöver få älta och undra. Det ligger i människans natur och vi ska inte fördöma vare sig media eller varandra. Låt folk sörja honom som de vill. Han lever inte, han kan inte bry sig mindre på grund av omfattande dödhet.
Så.
Det går en vecka och sedan kommer de riktiga tänkarna igång.
De som, liksom jag, väntar och ser var pendeln stannar och sedan tänker ut en helt unik vinkel som ska sätta alla de andra på pottkanten.
Jag står inte ut med den här delen av kretsloppet.
För mig är måttet rågat i och med en man som blev uppringd av sin fru som berättade att Robin Williams var död.
När mannen frågade vad han dog av svarade frun ”wisely”:
”Av depression”
OH NO, jag står inte uuut med denna politiska korrekthet. Denna bror duktig kan hoppa i älven, snälla så att det blir tyst på dravlet.
Mannens poäng är denna:
Om en person har cancer och cancern i sin tur gör att att man får en infektion som sätter sig på hjärtat så säger man inte senare att den personen dog av en infektion, man säger att han dog av cancer.
Av samma anledning ska man inte säga att någon tog livet av sig, man ska säga att de dog av depression.
Har ni hört så jävla dumt.
Vad innebär detta i förlängningen? Jo, att självmord ska döljas. Självmord är något att skämmas över.
Men självmord är en dödsorsak precis som andra.
Låt den vara det.
Kan det snälla få vara en egen kategori av död så att vi pratar om det och inte skyfflar undan det i samma garderob där man ställde in självmördares tillhörigheter förr i tiden så att man sedan kunde glömma och gå vidare och låtsas som om personen som dragit skam över familjen aldrig funnits.

Har man dött av självmord så har man dött av självmord.

Ingen skam, tack.