Jag gläder mig mycket åt debatten men blir yr av en del argument.

Handen upp alla som har hört denna:

”Jag skulle inte klara mig utan RUT”

Mina ögon blir lite smala, jag lägger huvudet på sned och försöker le och se förstående ut men tänker för mig själv: Hur gjorde du förut? Låg du hemma på köksgolvet och ”klarade dig inte” hela dagarna?

Visst är det svårt att få ihop allting i dessa tider av två heltidsarbetande föräldrar samt ett liv som duger åt facebook. Jag förstår det och jag respekterar det. Men det kan ju ändå inte vara rimligt att medelklassen ska daltas med så till den milda grad att de får dra av halva kostnaden för hjälp med saker som JÄTTEMÅNGA MÄNNISKOR GÖR HELT SJÄLVA.

För kom igen nu. De som inte har råd med RUT-hjälp, de klarar det ju ändå. Och dessa människor har ju dessutom många gånger sämre förutsättningar än den (jamen ursäkta mig) vita, tvåboende medelklassen.

Jag lyssnade på Tendens i P1 häromdagen som besökte en mamma i Vasastan som förklarade hur deras liv inte skulle fungera utan RUT. Och jag kunde inte lyssna färdigt. Hon hade krävt mer jämställdhet hemma och hennes mans svar var städhjälp. *Kväver grova sarkasmer*

Jag har många gånger sagt att jag inte skulle klarat av studier, jobb och allt annat om jag inte haft hjälp av min familj. Men det hade jag ju. Att de har räddat mitt liv är ju mer ett kärleksfullt sätt att beskriva min tacksamhetsställning. Hade de inte hjälpt mig hade jag fått lösa det, på ett sätt eller ett annat.

Så. Lös det.