När jag behöver rörmokarhjälp så måste jag tänka såhär:

Om jag ringer direkt så kanske han kan planera in det så att han hinner innan dagen är slut och kommer framåt eftermiddagen. Men. Om jag ringer direkt på morgonen så finns det en risk att han är på väg för att köpa rör- eller moksaker och kan svänga förbi om tio minuter eller så.

Och även om det är aldrig så roligt att berätta för mamma att jag släppte in en hantverksman (som hon dessutom är god vän med och har rekommenderat) i ett HELVETES INFERNO (som Dantes minus den gudomliga komiken i det hela) så har jag blivit så pass stor nu att jag skäms alldeles på egen hand.

Jag sms:ar honom med en antydan till en önskan:

”Hej, har du möjlighet att komma hit i eftermiddag?”

Man kan tro att han satt och tänkte på mig för snabbare än mamma hinner dra ett inspekterande finger över en byrå så ringer han upp och meddelar att han kommer inom en kvart.

Satan.

Kvick som en vessla rensar jag bort det värsta som alltid är underkläder på alla golv, ren tvätt över hela sjusitssoffan, barnens mellanmålsdisk(sabla ungar) på soffbordet samt TUSEN skor i hallen trots att ingen är hemma. Och ändå ser det ut som om man har överraskningsgästat en tolvbarnsfamilj mitt i vinterkräksjukan.

Åh skammen.

De här hantverkarna som aldrig kommer, varför råkar jag aldrig ut för en sådan?

P.S. Det känns ändå härligt att veta att mamma kommer läsa det här och förfasa sig helt röd i ansiktet. Bättre lindring har då jag aldrig upplevt.