Min kväll.
Så vacker och så ohyggligt ful.
Joachim hade något med detta efter jobbet och blev sen.
Hemma ligger drivor av tvätt (låt gå tvättad och vikt) över hela u-soffan, mitt räkningsrens ligger i en hög mitt på golvet (but why?) och alla bara springer runt.
Klockan 17:30 kissar han som är 22 månader i pottan för första gången och då hämtar jag styv i korken kalsonger (har man kissat i pottan en gång är man givetvis torr för all framtid).
Vi sätter oss vid pianot och sönerna slåss om vem som ska plinka. Jag spelar Astrid Lindgrens sånger och blir plötsligt våt i knät. Där ser man, han var inte torr.
Jag drar av mig byxorna och låt mig nu berätta hur jag ser ut.
Jag har en tjock stickad tröja upptill och nertill finns nu bara ett par rosa ”fintrosor” som jag köpte 2007 som en del av ett set. Trosorna är av en sådan modell att de kramar åt stjärten fast på helt fel sätt. (Heter det taitrosa? Ni vet, mammamodellen) Sömmen på trosorna följer liksom med in under rumpans flikar vilket på sätt och vis är ganska skönt men o så fult. På fötterna har jag tanfärgade knästrumpor och till detta finns inget försvar, det är inte tvättdag, jag använder såna på riktigt. Och som lök på den sexdrypande laxen har jag mina inneskor med ilägg gjutna efter mina fötter eftersom mitt hälfett har flutit ut (man ska inte klampa runt med hälskelettet mot parketten tydligen)
Så här ser jag ut när jag ställer mig i ett nersölat kök för att steka rårakor.
Och när Joachim kommer in genom dörren är det detta han ser. Jag står i ett moln av stekos med väldigt lite kläder på mig och det jag har på mig är vidrigt. Fläkten vrålar, Sia sjunger på Spotify och alla apor jagar varandra till det där ljudet när man inte vet om det är skratt eller skräck.
Jag tänker att jag ska be Joachim ta en bild att lägga ut på bloggen. Men mobilen är full.
Så jag skriver er en bild och det kanske är bäst för alla.