När Joachim ska komma hem
avså tar det alltid liite för lång tid.
Följaktligen är jag alltid sur när han kliver in genom dörren.
Och det är alltså inte mitt fel.
”Jag ska fasen lägga på två timmar när du frågar vilken tid jag kommer hem”
JAMEN GÖR DET DÅ.
Igår skulle han komma hem ca 17:30. Klockan 17:10 ringde jag för att höra var han befann sig på vägen mellan Jönköping och Kalmar.
”Jag är i Nybro” svarade han.
Okej, från Nybro till Kalmar tar det tjugo minuter, sedan ska han cykla hem från jobbet och det tar fem till tio minuter. Jag började med maten och när den var klar en timme senare SÅ VAR HAN FORTFARANDE INTE HEMMA.
Då blev jag sur och ringde.
Inget svar.
Då blev jag irriterad och ringde igen.
Inget svar.
Då blev jag orolig (men irritationen bevarade jag latent)
Fem minuter efter det att surheten hade slagit till så kliver han in genom dörren.
”Sedan när tar det en timme från Nybro?”
”Jag cyklade omkull”
sa jag och sedan åt vi.