Det började som en skakning på nedre däck på Facebook och plötsligt var mitt flöde en monumental isbergskross av delningar från din blogg.

Jag läste och tänkte:

”Ulf Lundell är så satans rolig!”

För du skämtar ju.

Visst?

VISST GÖR DU DET?

Jomen kom igen, visst gör du det?

Jag får lite panik här borta.

Ingen normal människa skriver som du gör och jag tänker att du är normal. Låt gå artist och konstnär och så, men ändå, mer eller mindre normal. Du har ju skrivit fina sånger och så. Låt gå väldigt likt Bruce Springsteen och så, men ändå, du kan ju spela gitarr.

Om du skojar så är det så himla himla roligt.

Om du menar allvar så är du så himla himla konstig. Inte skönt konstig utan farbror som har blivit jättekonstig-konstig.

Och varför blandar du in ditt barn i detta? Varför skämmer du ut henne? Hon kan ju inte rå för att hon har ditt varumärkesskyddade namn.

Du är lite äldre nu Ulf, jag vet det. Och det bästa med att bli äldre, något som jag själv ser fram emot, är att bli excentrisk. Excentrisk och lite jobbig och fuck everybody. Det verkar vara ett skönt läge och jag unnar dig allt detta. Men det får ju finnas gränser.

Kan du inte snälla bara säga att du skojar och att alla gick på det?

Puss och tack på förhand.

Med vänlig hälsning och så.