Det är ett märkligt sociologisk experiment ändå vad melodifestivalen gör med till synes normalbegåvade personer.

Melodifestivalen är underhållning och jag tycker att det är jätteroligt att titta och kommentera. Men det är ju bara ett jippo, det är på skoj. Det är inte valet.
Vi tittade igår, barnen hejade på Eric Saade, jag hejade på Jessica Andersson och tyckte att Daniels pappalåt var vansinnigt vacker i verserna men framförd på ett parodiskt sätt. Rent melodiskt var den ett litet smycke. Eftersom jag har barn i känsliga åldrar så låter vi bli att berätta för varandra hur deltagarna ser ut och vad vi tycker om det.

I morse gick jag in på Facebook för att se vad gårdagskvällens snackis var.

Hat stod på menyn.

Mot Filippa Bark.

Folk är inte riktigt kloka.

Filippa Bark var oavgjort det roligaste med hela sändningen. Att artisterna sedan inte kunde skärpa till sig och glömma sina egon för en försvinnande liten stund, DET var pinsamt.

Låt detta vara en läxa till artister i kommande deltävlingar: LÅT SISSELA SKÖTA SITT JOBB, OM HON STÄLLER EN RETORISK FRÅGA SOM ÄR ETT SKÄMT: MOTSTÅ KÅTSLAGET I ATT SVARA OCH LÅT BLI.

Utöver detta var publiken så fruktansvärt trist som inte kunde fatta Sisselas smarta humor eller åtminstone låtsas att de gjorde det. Det var större stycken pinsam tystnad än på guldbaggegalan OCH DET VILL INTE SÄGA LITE.