Idag fikade vi på Lotsutkiken, pappa, jag och Elin. Pappa har två platser i livet. Det är bryggan (bruggan) och det är Lotsutkiken (Loutsöuttjejken). Han behöver inte befinna sig någon annanstans. Han äter en smörgås med strömming eller räkor eller stekt ägg, dricker kaffe och pratar högt så att alla hör. Idag fortsatte följteongen ”Pappas mobiltelefon från Doro låter inte högt trots att han har volymen på det högsta”. Blicken på mannen på bilden ovan. Det är det tommaste jag har sett. Dorotelefonen är så enkel att tioåringens hamster skulle kunna ringa efter en pizza på den. Men pappa. Det är blankt. Jag tycker att det ser ut som om någon har bett pappa berätta om kärnklyvning. På franska.