Ebba Busch Thor ska bli Kds nya partiledare. Allt annat är nonsens och dumheter. Om man nu gillar KD, vilket jag för det mesta inte gör på grund av anledningar.

Men nu råkar det vara så att Ebba är gravid.
Och jag har problem. Inte med Ebba eller hennes mage utan med debatten. Jag anser att Ebba ska erbjudas jobbet och att hon ska tacka ja. Livet är alltid såhär, roliga saker, precis som tråkiga, kommer sällan ensamma. Varför ska hon tacka nej till sitt livs chans därför att hon ska bli mamma?

Med detta sagt: Det är pinsamt att låtsas att det inte är en faktor. Att få en bebis, att bli mamma, särskilt när det är första barnet, är en explosion i själva tillvaron. Det är psykiskt och fysiskt påfrestande även under de mest perfekta av omständigheter. Så att låtsas att det är ”VADÅ INGENTING!” att hon är höggravid och ska ta över ett riksdagsparti med ett spädbarn är bara löjligt och hjälper exakt inga kvinnor.
För det feministiskt kontraproduktiva i detta är att vi ljuger om hur svårt det är att vara mamma. Att låtsas att en bebis inte är någonting är ett svek och ett hån.
Att konstruera ett samhälle där pappan är lika fysiskt viktig för ett spädbarn är förnekelse. Låt mammor och bebisar få ha sin symbios. Sluta göra politik av våra tuttar och de fysiska faktorerna i att bli mamma. Bilogi är biologi.

Jag minns hösten 2008 då jag fick mitt tredje barn. När han var en dag gammal åkte hans pappa till Stockholm för att spela match (för sådan är den satans fotbollen, ledighet beviljas endast i händelse av död, ja din egen då alltså. Jag vet spelare som har bett om ledighet för att gå på begravning och fått frågan vem som har dött á la ”det är nog bäst för dig att det är din pappa”)
Enligt vissa debattörer skulle det då vara lika självklart för mig att åka och spela match och att Joachim stannar hemma med bebisen. Jag ska sitta på en spelarbuss i flera timmar med stygn som skär in i blygdläpparna, jag ska springa runt på fotbollsplanen med en kilometerlång binda och läcka efterbörd medan mjölken rinner till. ”Du kan ju inte jämföra med fotboll gnäll gnäll gnägg gnägg” men så insert valfritt yrke om ni behöver.

Här följer nu mina råd till Ebba.

1. Du måste ha en man som tar allt ansvar för allt som inte är jobb.

2. Du måste ha en heltidsanställd barnflicka som följer med dig.

3. Du måste ta med dig din bebis överallt, hela tiden. Det är din rättighet men ännu mer din bebis rättighet.

4. Du måste gråta ibland. Det kommer bli hårt och svårt och skit ibland. Men du  ska kunna göra karriär på dina villkor OCH vara mamma.

Hej Ebba! Lycka till med bebis och nice work if you can get it (detta är en av få minnesbilder från 20 poäng engelska på universitetet utöver att en av föreläsarna hela tiden kommenterade studenternas utseende och klädval)

Ta jobbet om du får det, herregud så roligt att se alla KD-gubbar sitta och skruva på sig när du ammar i plenisalen. Varför stannar hon inte hemma med sitt barn? tänker de för sig själva och mår dåligt.

P.S. Om någon blir upprörd eller arg eller stör ihjäl sig på mig på grund av det här inlägget så är det det minsta jag har brytt mig om i hela mitt liv. Jag oroar mig mer för filfläcken på kontrollen till Apple-TV, varför får jag inte bort den?