Jag tänkte bara helt kort berätta lite om hur det känns att vara kund ibland.

När en kund kommer in i en butik och inte hittar det hon behöver så har hon två val:

1. Lägga ner ännu mer tid på att leta sig fram.

2. Be om hjälp.

Detta var bara lite bakgrundsinformation så att du inte fortsätter reagera såhär:

MEN ALLTSÅ VAFAN, HAR JAG GJORT DIG NÅGOT I ETT TIDIGARE LIV? VARFÖR MÅSTE DU GÖRA SÅ HÄR MOT MIG PÅ MIN ARBETSPLATS, JAG HAR SAKER ATT GÖRA INNAN LUNCH, VARFÖR HATAR DU MIG?

Okej, då har vi kommit så långt.

Nu till mitt egentliga ärende.

När en kund får syn på en medarbetare i butiken så är det ofta så att hon inte går fram hela vägen och ställer sig i goddag-ställning. Oftast går det till så att man från kanske två meters håll säger ”Ursäkta” lite sådär så att rösten går upp på slutet. Detta känner du förstås till, du är säkert med om det flera gånger per dag. Ändå ser det många gånger ut som om du vill skjuta dig i munnen med ett gevär.

Men i alla fall:

När du hör att en kund försöker påkalla din uppmärksamhet så vill jag tipsa dig om att titta upp på kunden och se henne i ögonen när du svarar.

För. Om en kund säger ”Ursäkta” till dig och du svarar ”Ja” utan att titta upp och dessutom fortsätter med det du gör, då kan det tolkas som att du är en jättestor kuk.
Och så kan vi liksom inte ha det.

Butiker kan inte hålla sig med kukar som går omkring och håller på med sitt kukeri, förstår du?

Så nästa gång vi möts i din butik så hoppas jag att du tittar upp så att jag får se dina fina ögon istället för att se ett himla ollon som bara fortsätter med sin kukbusiness och får mig att känna mig osedd och nerkukad.

Okej?

Okej, bra.